Mormor och jag nattsuddar

Jag träffade mormor inatt. Det händer att jag gör det. Inte så ofta men kanske någon gång per år så kommer hon för att se mig. Hon är en riktig nattsuddare, min mormor. Hon är nämligen aldrig så tydlig som just om nätterna. När vi ses så luktar hon så där som bara hon kan, hon skrattar på ett sätt som bara hon gör. Hon ser ut som hon alltid har gjort, med rödtonat hår och med en förnimmelse av grått därunder. Hon har alltid kjol och hon sitter ofta med ansiktet i händerna. Och sen har hon en egenhet att alltid sitta konstigt med fötterna. På alla foton, där fötterna är med, så böjer, eller knixar hon fötterna i alla möjliga konstiga vinklar.
Hon är min mormor och hon lämnade oss för 20 år sedan. Jag saknar henne så. Jag önskar jag kunde lyfta luren och ringa och få höra hennes välbekanta stämma som alltid svarade 10939.

Men inatt träffade jag i alla fall mormor igen och hon såg ut exakt som hon gjorde för 20 år sedan. Hon var så verklig så jag skulle kunna ta på henne. Jag vill drömma om henne oftare! Hon är så verklig om natten och säger så kloka saker. Jag vet att hon kommer för att se att jag har det bra och när vi setts under småtimmarna vaknar jag alltid med ett leende på läpparna och med en känsla av upprymdhet.

Hon är min mormor och jag saknar henne så.

Mormor Sanda

-Snälla mormor, kom till drömmarnas land och hälsa på mig snart igen