torsdag 31 juli 2014

Fri och lycklig men inte helt skyddad....

När Linn fick sin kanin tog vi risken att släppa honom lös i trädgården trots katt, stora rovfåglar, rävar och att han eventuellt skulle rymma. Han stannade kvar i trädgården och nu på sommaren släpper vi honom lös på morgonen så han får hoppa fritt var som helst. När det börjar bli kväll så hoppar han in i huset och tillbaka till sin bur,
Katten har inte vett till att se kaninen som ett eventuellt skrovmål utan vill hellre ha honom som en lekkamrat vilket kaninen mest verkar tycka vara löjligt. De två är som ler och långhalm.
 
Jag är så glad att vi vågade ta steget och släppa honom lös och jag tror att lyckligare kanin får man leta efter. Risken att han skulle bli offer för något rovdjur får vi ta. Och jag tror att han har en väldigt bra chans eftersom hans tillflyktsort är rakt in i huset och dit in kommer förhoppningsvis inte räven eller Gladan.
 
Man måste våga ta lite risker här i livet annars får man aldrig veta om det var värt det....
Svante och Zicky på favoritplatsen i trädgården (under studsmattan)
 

onsdag 30 juli 2014

The bottom is nådd...

Nu är jag totalt färdig. Mina ben är som spaghetti på cykeln. Jag har inte något att komma med ....Men lik förbaskat skulle jag vara med på tempopasset med Åhus Ck igårkväll. Ont ska med ont förgås.....

Nåja...på vägen dit så tänkte jag att "känns det för jäkligt hittar jag vägen hem själv..."!
Vi var 6 stycken i grupp 2 (dvs den grupp som inte är helt omänskligt snabba ;-) och jag visste sedan förra gången vem som hade förmågan att öka farten med ett par kilometer under sina "förningar" (dvs när man ligger först i klungan). Min fasa var att hamna precis före en av dessa vilket då innebar att när jag slutade "dra" och skulle glida tillbaka sist i klungan var den snabbe framme och ÖKADE vilket gjorde att samtidigt som jag skulle glida tillbaka så skulle jag fortsätta trycka på för att komma "in på den sista rullen"  utan att tappa en lucka. Om jag tappade en meter så var jag "rökt". Då skulle jag inte ha en chans att cykla ikapp. Mjölksyran kom inte på oväntat besök kan jag meddela!

Det är sannerligen teknik och lagarbete i allra högsta grad när man kör lagtempo på cykel. Och nu efter att ha tränat lagtempo några gånger så börjar jag förstå hur allt hänger ihop. Den största insikten jag har fått de två senaste träningarna med Åhus Ck är just ovan beskrivna fenomen! Det vill säga att inte ligga först i klungan längre än att jag kan fortsätta ta vinden i minst 15 sekunder till när jag glider tillbaka och får en rulle att glida in bakom...
Klungkörningen går till så att man ligger på ett led (ev lite snett beroende på var vinden kommer ifrån). Den som ligger först "drar" klungan i ca 30-40 sekunder, gör sedan ett litet tecken med armbågen till bakomvarande och faller sedan ut till en förutbestämd sida (också beroende på vilket håll vinden kommer ifrån) så att nästa kan komma först. Sedan ska denna sakta glida tillbaka och komma in sist i klungan. Åh vilken otrolig hjälp man har av en rulle! Speciellt när man kommer upp i höga hastigheter. Man bara blåser med av fartvinden.  Det är väl därför cykelsporten är så komplex. Klungan kan bli framdragen av en person i taget och då kan ju en förutbestämd person "vila" sig fram tills det är dags för ett avgörande....

Men om 2½ vecka kommer det inte att finnas några "rullar" att ligga på. På Ironman gäller 10 meters regeln. Det vill säga förbjudet att ligga närmre framförvarande cyklist än 10 meter. Då är det ensamarbete som gäller...
Det börjar närma sig nu.....

söndag 27 juli 2014

Det måste vara roligt...annars är det inget kul!


Det har varit mycket träning på sistonde. Det har i själva verket varit så mycket träning att det börjar bli jobbigt....Inte träningen i sig, utan att "klara av" att fungera och finnas till för mer än Stålhingsten (cykeln alltså...), löparskorna och våtdräkten.

Det har varit dubbelpass, lagtempopass med Åhus Cykelklubb, långpass tidiga mornar, SwimRunPass, Simning, trail, Duathlonträningar, Jobbpendling på cykeln under sena sommarkvällar och simning i friluftsbad och öppet vatten....

Men nu när det bara är tre veckor kvar till IronMan i Kalmar så går jag in i den sista veckan av mycket träning. Sedan ska jag trappa ner för att vara pigg när det är dags. Det ska bli så fruktansvärt kul. Det känns ännu roligare i år än förra året. Jag har inga brutna tår, jag har en triathloncykel, jag vet hur det går till och jag har känt smärtan förut. Simstarten är ändrad from i år vilket kommer innebära att startfältet släpps i startgrupper med några minuters mellanrum. Förhoppningsvis kommer det att innebära att man har en chans att faktiskt kunna simma de första 500 metrarna istället för att klättra på någon annans rygg eller för den delen ha någon över sig...


Cyklingen har bara blivit roligare och roligare. Jag kan inte längre sticka under stol med att det går bättre med en hyfsad cykel. Det är kanske inte jätte mycket tid att tjäna med en triathloncykel ( på min nivå) men det är definitivt roligare och framförallt energisparande. Men visst, man behöver inte en triathloncykel för att göra en IronMan! Jag cyklade med en vanlig racer med ett tristyre påsatt förra året och det gick bra. Det var också lite extra roligt under loppet när man kunde cykla om några triatleter med värstingcyklar, fina profilhjul OCH INTE MINST en struthjälm på huvudet :-). Men jag erkänner jag HAR trillat dit! Rakt ner i cykelträsket. Jag står till och med så djupt i leran att jag har börjat snegla på carbonhjul med profil.....




 
 
Hur gör man då för att klara av att träna så mycket? För mig är det variationen! Det är det som gör
att triathlon är så lätt att träna mycket! Ett simpass är ju inga problem att få in på en, för övrigt hård träningsdag. Ett cykelpass dagen efter ett hårt löppass funkar utmärkt. Det största problemet med att träna triathlon är att det är så förbaskat roligt så att man blir lite av ett socialt missfoster.... :-D



Det som gör att jag återhämtar mig snabbare är utan tvekan någon form av vätskeersättning! För mig är det nästan som trolleri. Ett par resorb och man är Fit for Fight igen. Och det är klart, skulle jag analysera det (som den sjuksyrra jag är) så är det ju inga konstigheter. Kan man  hjälpa cellerna med vätska OCH elektrolyter så är man snabbare på banan igen. Ni som har gett ert magsjuka och medtagna barn vätskeersättning vet att det funkar redan efter några teskedar!!
Proteinpulver har jag varit lite slarvig med men just nu tar jag ca 1 dl efter varje längre träningspass.

För att hålla immunförsvaret uppe så dricker jag Ingefäradryck och Havtornsjuice. Hård träning gör  att man är lite som "ett öppet sår" för virus. Immunförsvaret blir också uttröttat av träning och kan inte riktigt stå emot infektioner. Än så länge har jag inte varit sjuk...Förutom att jag nyser ungefär 50 gånger efter varje simträningspass i bassäng (kanske rensar jag bihålorna i klorvattnet....usch man vill inte veta vad som finns i det vattnet....)

Sedan är jag helt övertygad om att stretching gör skillnad. Jag har för mig att det var ett TV-program i vintras som hävdade att det är en myt att stretching hjälper mot träningsvärk. I och för sig hjälper det kanske inte mot träningsvärk men för mig gör stretchingen att jag inte stelnar till.



Detta är min "favoritstretch". Denna rörelsen stretchar yttersidan ända uppe ifrån höften ner till halva vaden. Jag är övertygad om att denna har räddat mig många gånger ifrån krånglande knän.

Men i allt detta så är det viktigaste av allt att ha roligt! Och visst är inte alla pass lika roliga men nästan.... Och den dagen jag inte tycker att det är kul längre så kommer jag att träna i alla fall men då bara för "husbehovets skull" dvs för hälsans skull.

Så strunta i vad jag har skrivit om carbonhjul, tricyklar och annat tjafs....Det räcker alldeles utmärkt med ett par löpardojjor! Så ut och spring, ha kul....bara för att DU kan!

onsdag 23 juli 2014

Plötsligt händer det....

Idag har jag varit på stan. Det var massor med lediga parkeringsplatser, lite folk och varmt som satan...
Men jag var bara tvungen att springa runt och göra lite ärende. Sist i raden  av "måsten" idag var systembolaget. Jag är inte så ofta på systemet och har väldigt dålig koll på detta. Men jag måste säga att jag kände mig väldigt sofistikerad och vuxen när jag gick till kassakön idag med korgen full av olika flaskor rödvin (det är typ det ända jag dricker och är kapabel till att känna om det smakar gott eller ej). När jag efter någon minut i kön ställer upp mina flaskor på bandet så tittar kassören lite underligt på mig. Jag hinner tänka att det är något konstigt med den blicken....Sedan slår det mig! Men inte kan han väl.....Kan han verkligen tro.... Åh.. äntligen kommer han att fråga...Har inte hänt mig dom senaste 20 åren...Säg det nu då, säg det då!! Fråga mig efter legitimation!! MAKE MY DAY!!
Efter några sekunder när han har "blippat" färdigt flaskorna på bandet så liksom reser han sig nästan upp ur kassastolen och öppnar munnen....(NU ÄNTLIGEN tänker jag!!) också säger han: "-Jag får klämma lite på dina påsar är du snäll".
Fanken också. Han tyckte bara jag såg skum ut och skulle kolla så jag inte hade stoppat ett helrör i Intersportpåsen.....

måndag 21 juli 2014

Fjärilarna har börjat flyga....


 
Nu har vi börjat kalkylera på sträckor och tider på ÖtillÖ. Arrangörerna har satt upp tänkta hålltider för snabba, respektive långsamma lag. Jag räknade ut kilometertider på de olika sträckorna enligt de tider som de presenterade och håller vi ovan tider så bör vi ha en dryg halvtimme till första CutOff (dvs det fruktansvärda helvetiska REPET!!). Om jag har räknat rätt så har vissa sträckor väldigt tilltagna tider (åtminstone med tanke på att det är första delsträckan till första repet...) men det är säkert många faktorer som påverkar...terräng, strömmar, klippor osv. Däremot i slutet när man har varit ute i 10-11 timmar då kommer tiderna ovan vara för jäkla snabba....

Sammanlagt finns det 5 CutOff tider och den sista är efter 12 timmar och 10 minuter och maxtiden är 15 timmar.
Hujeda mig.....fjärilarna i magen har börjat vakna

Jag och Lotta har i alla fall lovat varandra att göra ett uppriktigt försök att komma i mål. Vi ska planera ordentligt för energiintag, kilometertider och sträckor. Vi ska få in ett par riktigt långa swimRunpass till och sedan ska vi lova att inte hänga läpp om vi får ett rep i vägen för målet på ÖtillÖ den 1:e september.
Det här kommer att bli KUL!!!

lördag 19 juli 2014

Geocache, skatter i vår naturskatt

Jag har under flera år bara hört talas om geocaching men aldrig brytt mig om att förstå mig på det. Men häromdagen så var jag och "småfolket" ute för att leta skatter...Vi for iväg på cyklarna med en mobiltelefon som vägvisare. Å jisses vad det var kul! Karta och kompass....Nej nej, det var på stenåldern....idag har vi en smartphone, en app och GPS:en påkopplad så hittar vi vägen! För er som inte vet vad geocache är, så är nog inte jag den rätte att förklara. Men i stora drag är det personer, över hela världen, som har placerat ut så kallade "skatter" i naturen (typ en plastlåda med ett meddelande i) och gett det koordinater i en geocache app. Sedan kan vem som helst leta upp skatten med hälp av en mobiltelefon och berätta på en app eller webben att man funnit den.
 
Kul! Så länge batterierna på telefonen varar....vilket betydde två "cacher" för oss och sedan tack och adjö....
De skatter, eller geocacher, som vi hittade var en liten plastlåda som låg gömd under lite pinnar vid ett träd och en ficklampa som hängde i ett träd. Meddelandet i ficklampan hittade vi när vi skruvade isär lampan och tittade inuti. Finurligt! Om man ville kunde man skriva sitt namn på en lapp som låg i skatten och det var ganska kul att läsa på den. Dels att det enligt datumen hade varit någon där för inte alls länge sedan och även om någon hade haft svårt att hitta skatten.

 
Detta är ju ett helt otroligt fenomen i sig. "Geocache" finns i hela världen och det är många som ägnar sig åt det. Eller åtminstone tar en geocache då och då när man är ute och rör sig i områden där det finns skatter. Det är också ett bra sätt att locka med sig de "lite mindre människorna" som inte gärna gör något IRL som det heter (In Real Life= i verkligheten) utan helst vill att det ska vara etablerat i WWW (World Wide Webb) innan man ens tänker tanken...

Men nog kände man sig lite knasig när man gick omkring i ett av skånes vackraste naturreservat, Forsakar och glodde rakt ner i en mobiltelefon för att se hur långt ifrån skatten man var......


Men oavsett om man tittar på naturen eller på skärmen på en mobiltelefon så kan Geocache säkerligen locka människor ut på ställen som dom inte skulle kommit till om det inte hade varit för en smartphone, en geocacheapp och ett sjuhelsikes bra telefonbatteri.......

HÄR kan man hitta info om geocahing samt skapa ett konto och användarnamn. Sedan är det bara att ge sig ut. Det behövs ingen regnbåge för att hitta en skatt i naturen! Lycka till!

söndag 13 juli 2014

Kalla fötter....

Jag börjar få kalla fötter....Det är 5 veckor kvar till IronMan i Kalmar och imorgon är det exakt 7 veckor till starten i ÖtillÖ!! Förra året "levde" jag med en IronMan i huvudet varje dag. Men i år är det nästan så att jag tänker "ja visst ja, snart är det dags för en jäääätte låååång triathlontävling". Skämt å sido, visst tänker jag mycket på IronMan men inte jämförelsevis så mycket som förra året. Däremot tränar jag mer. Och det är ju bra ;-). Det finns helt klart fördelar med att det är andra gången man ska starta i IM men det kan också vara en fara....För det är lite som en förlossning...de starkaste minnena är de glada, lyckliga stunderna, när allt är över. Den h-lvetes smärta man upplevde timmarna innan målgång finns undangömd långt ner i minnesbanken...Det kan förstås leda till att man är lite överkaxig och det är lätt att tänka att "detta kommer inte att vara några problem" också går man ut för hårt och plötsligt har man slagit huvudet i den berömda "väggen". Och då blir jäääätte låååång triathlontävling ännu längre och mycket mer smärtsam.....
Det är helt enkelt dags för lite mental träning också....

I torsdags hände något roligt och inte minst sagt smickrande...Jag blev kontaktad via Facebook av en superduktig triathlettjej som var på semester i mina hemtrakter. Hon undrade om jag ville köra något cykel-eller simpass tillsammans med henne. Vilken komplimang! Klart jag ville! Med risk för att bli avhängd så ville jag ändå ta chansen, så vi planerade in ett långpass på cykeln i lördags! Men är man stark på cykeln så får man dra sitt strå till stacken....Det vill säga man får ligga först och låta den mindre starka ligga på rulle. Och finns det en rulle att ligga på så gör jag gärna det ;-). Ja, för jag fick ta några pauser därbak i vinddraget. Men oftast kunde vi ligga sida vid sida och snacka om allt möjligt och det är bara att konstatera att världen är liten och förutom träning och triathlon hade vi båda sjukvård som levebröd och var uppväxta i närheten av varandra.
Det visade sig även att hon delade min tränings- och tävlingsfilosofi. Att träna lustfyllt och låta resultaten bli vad det blir. För mig är "resan" till målet den absolut viktigaste. För är inte den rolig så är inte målet det heller!
När vi hade cyklat några timmar stannade vi för att få i oss lite energi. Jag tyckte att jag hade framstått som en någorlunda "van" cyklist och även skrutit om att jag aldrig hade ramlat och berättat om min fina vita triathloncykel hemma. Vi börjar rulla igen och jag klickar i höger pedal och svänger sakta åt samma håll....Just DÅ HÄNDER DET! Styret viker sig och foten sitter fortfarande fast i pedalen och farten är alldeles för låg för att ha balans och jag faller pladask till höger utan att hinna klicka ur pedalen. Så var det med det cykelsjälvförtroendet :-) . Men vi skrattade åt det och konstaterade att på lokalförening i Norra Björstorp fick hon sitt första ReBer choklad när hon var liten, och jag gjorde min första cykelvurpa när jag var stor....
När jag skulle borsta håret idag så hade jag ont i min högra axel och min första tanke var "jaha nu börjar jag få någon förslitning/inflammation av simningen" . Men efter någon timme blev jag väldigt lättad av att konstatera att jag hade en cykelvurpa att skylla på. Ingen inflammation, ingen skada, ingen förslitning ...bara ett simpelt stillastående cykelfall .......

 

Nyfiken på SwimRun?



Här är en film från Kustjagaren i Karlskrona 2014 och plötsligt dyker det upp en hamster ca 3 minuter in i filmen.......

lördag 12 juli 2014

Spring, bara för att DU KAN!

 
Äntligen blev det av att vi sprang Skåneleden! Det var inte en dag för tidigt .....Jag och Järnviljan har  länge pratat om att det skulle vara roligt att utforska leden och just nu har vi stor nytta av traillöpning i svår terräng med tanke på kommande ÖtillÖ. Och visst var det svårlöpt!! Knappt möjligt att springa på vissa ställen pga träd över trailen, backigt, snårigt och många stängseltrappor.
Den rutt vi sprang gick från Hörröd över Agusa naturreservat, Hallamölla, Verkaåns naturreservat, Drakamöllan och tillbaka till Hörröd.
Kartor över Österlenleden finns här:  7 B, 7 A och 7.

 


Upplevelselöpning på hög nivå!



Verkaån

Brösarps backar

Verkaåns naturreservat

Det går inte att ha koskräck på Skåneleden!




 
Trots välfyllda vätskeryggsäckar gick vi "soppatorsk" efter ca 28 kilometer. Vi började snegla efter vattenslangar i trädgårdarna på de få hus vi passerade men vi hittade inget ställe vi kunde fylla på vätskeblåsorna. I värmen kändes det som att det fanns en överhängande risk att en "hägring" skulle uppenbara sig! Kanske EN COCA COLA kiosk mitt ute i ödemarken!!


 
Sällan kan fesljummet vatten som legat i en bil smaka så gott som det gjorde när vi nådde startpunkten igen efter 35 kilometer på skåneleden. Värmen är helt klart ett motstånd som "för respekt" med sig. Fysisk ansträngning i värmen är definitivt en större fara än kyla. Kanske är det en av anledningarna till att ÖtillÖ ligger den 1:e september och inte mitt i sommaren. För även om man svalkar sig i simningarna så ska den längsta löpetappen på 21 kilometer springas i ett sträck i ett material som man INTE kan jämföra med GoreTex precis.....
Men oavsett soppatorsk, brännässlor, björnbärsris och kobladdor så är det ett privilegium att kunna ta sig fram i en sån här vacker miljö. Att få vara frisk och kunna komma ut i en natur som är ganska otillgänglig för många. Det är också en förmån att vi här i vår del av världen har natur som alla får lov att vara i! Åk ner till medelhavet och se hur många ställen man kan komma ut och springa i utan att man kommer till en skylt NO TRESPASSING! Inte många!! Där får man snällt hålla sig till promenadstråk eller så får man betala pengar för att komma in i vissa naturreservat.
Ibland är det bästa det man har runt knuten! 
Fyll ryggan med vatten och energi, stoppa ner en karta och ge dig ut på lite upplevelselöpning bara för att DU KAN!

tisdag 8 juli 2014

Sponsor

Vårt lag har blivit sponsrade i vårt ÖtillÖ projekt! Det känns overkligt och vi år såklart otroligt smickrade över detta! Tusen Tusen Tack HelRent i Sverige för startavgift och de fina kläderna vi har fått!

 

måndag 7 juli 2014

Simskola

 
För ett par dagar sedan fick jag och Lotta en privatlektion i frisimmets svåra konst. Vi blev betraktade både ovan och under ytan av SimmarAnna, så hon kunde se vad vi behöver förändra eller förbättra. Och det var sannerligen nyttigt. Jag fick bla reda på att jag ligger för djupt med huvudet i vattnet och drar armtaget med alldeles för rak arm. Armbågen ska vara böjd genom hela draget! Och svepande rörelser in under magen. Vi ska tänka mer på att "flytta kroppen" framåt och inte armarna bakåt....eller hur det nu var :-)
Kroppen kan man tänka som en "penna som man vässar" (vilket ibland får mig att tro att jag vilken sekund som helst ska hamna på ryggen istället....). Tänk att något som ser så enkelt ut kan vara så infernaliskt svårt....
Men visst, vi kan väl erkänna att vi kan simma vid det här laget. Men vi vill ju förbättra vår teknik och på så sätt ta oss fram snabbare utan att för den skull bli tröttare.
Tusen Tack SimmarAnna för en superbra lektion!
 

Anna, vi lovar att betala tillbaka genom att lära dig allt vi kan om cykelsvett och etikett ;-)  

Idag har Jag och LottaJärnviljan fått ett efterlängtat formbesked! Vi har nämligen haft SwimRunträning och Lottas knä funkade helt utan problem under hela passet. SOM vi har hoppats och längtat efter detta! Ända sedan Köpenhamn Marathon har Lotta dragits med knäskadan så ni kan ju förstå vår förtvivlan nu när vi har denna makalösa ÖtillÖ-utmaning framför oss. Men nu är hoppet tillbaka att hon ska kunna starta med mig i ÖtillÖ! Jag är så glad för det! Detta har ju varit vårt gemensamma mål och det vore frukansvärt sorgligt att inte få genomföra detta tillsammans med henne!




Vår träning idag gick i havet och löpsträckorna på stigar och småvägar i strandskogen. Dagens pass blev ca 9 km löpning och 2000 m simning. Vi lägger upp passet så att största delen ligger på löpmomenten. Det är ju trots allt det som kommer att vara det jobbigaste under ÖtillÖ.  Idag var det ca 24 grader i luften och svetten rann ut genom ärmarna på våtdräkten och droppade längs med fingrarna.... Vi behöver helt enkelt träna oss på känslan av att springa i ett material som är tätare än en regnrock! I 6,5 mil! 

söndag 6 juli 2014

Tips på en fin cykelträningsrunda!

Uppför i ett böljande landskap på väg från Brösarp till Hörröd

Utsikten mellan Vitaby och Ravlunda

Mellan Lövestad och Äsperöd

Österlen
 
 
Fasiken vad grant det är här i Skåne.Vi är lyckligt lottade med fantastiskt fina vägar som är perfekta för cykelträning.
 
 


Dagens tips på cykelrutt finns : HÄR 


 

torsdag 3 juli 2014

2 minuters "Ride of your life"


Jag har kommit på varför jag aldrig mer kommer att sätta mig i en "fritt fall" karusell. Jag har gjort det en gång för 15 år sedan och jag trodde att det inte skulle vara några problem. Då levde jag till och med i tron att jag skulle kunna "bocka av" Bungy Jump på min "Bucket list" (= listan över saker jag ska göra innan jag dör ;-) . Men när jag satt där högst uppe, för 15 år sedan, på Tivoli i Köpenhamn, med barfota fötter dinglande ut i luften fick jag en känsla som inte var förknippad med nöje....! Jag visste bara att närsomhelst faller jag.....Och PANG, någon ryckte ut sprinten och alla föll utom min mage som istället for upp i halsgropen. Då sa jag ALDRIG MER FRITT FALL, och det säger jag fortfarande. Varför? Jo, för egen del tror jag att "Fritt fall" är alldeles för realistiskt. Det är ju faktiskt något som kan hända. Och alla har vi väl vaknat kallsvettig från en mardröm där man faller handlöst ner i intet... Fy hundan.... Sedan vill jag gärna ha fast mark under fötterna. Jag behöver för den skull inte ha fötterna på jorden (?) men jag vill gärna ha en plattform....Jag vill inte dingla med fötterna ut i det fria utan jag känner mig tryggare om jag kan ha fötterna på något fast.
Nej, tacka vet jag Berg- och dalbanor. DET är kul! Vi har precis kommit hem från ett Lisebergsbesök därav ämnet "karuseller" i detta inlägget.  När vi varit där i några timmar jag velat färdigt bestämde jag mig för att åka den nya samnslösa berg- och dalbanan Helix. Jag säger bara KORS I JISSE NAMN vad häftigt! Det var den häftigaste karusellen jag någonsin har åkt! Jag säger bara: Åk till Liseberg, ställ dig i kö i 30 minuter (om du har tur... annars 1 ½ timme) och  få 2 minuters åktur som inte går av för hackor....

Sommarens fredagsmys är räddat (och lördagarnas, söndagarnas och troligen också måndagarnas.....)

FlumRide

Min och Noas topp tre på Liseberg:
 
1: Helix
2: Kanonen
3: Balder
 
 
Livet är fullt av utmaningar :-)